Jag vandrade som vanligt genom skogen, försökte hålla mig undan hjordar där det oftast bara fanns främande hjortar, men med detta lyckades jag inte så bra. Jag hamnade mitt i en klunga med vuxna hanar. En aning skrämd bacade jag undan lite och stötte då på 'Lemon' den lilla kid honan som jag mött dagen innan tillsammans med hennes beskyddare 'Phantom'. Men idag var hon ensam, jag hälsade glatt på henne och vi hade kul tillsammas ett tag, skuttade runt mellan träden. Men sedan tappade jag bort henne och kunde inte finna henne någon stans, jag var åter ensam... helt ensam.

När jag insåg att jag var ensam lunkade jag åter iväg genom skogen, min enda vän hade åter övergivit mig, troligen skulle hon komma tillbaka igen men nu var jag ensam. Ingen som tog hand om mig, lekte med mig. Ingen jag kunde lita på eller som beskyddade mig, jag insåg genast hur sårbar jag var och tillbringade resten av dagen med att vila intill ett träd och så de andra rådjuren skutta förbi utan att ens märka mig.
Skulle det förbli såhär? skulle jag ständigt vandra ensam, denna hemska tanke fick mig att inte kunna sova, men ändå ville jag inte vara omgiven av främlingar. Nej, det skulle vara vänner, vänner jag litade på , vänner som alltid ställde upp för mig, vänner jag inte hade. Jag led i det tyssta, helt... ensam.